När Charlotta och Anna-Maria var här bad jag dem skriva vars ett blogginlägg om vad de tyckte och tänkte om detta underbara land! Jag har nu fått Charlotta's inlägg och tänkte dela det med er:

 

28 mars anlände jag tillsammans med Ana-Maria i Taipei. Det var vårt första riktiga möte med Asien och vi såg fram emot de närmaste dagarna med spänning. 

Camilla mötte vi upp med i Taichung efter en snabb tågfärd från flygplatsen. Kollektiv trafiken funkar bra och det gillade vi!

Härligt att träffa Camilla som tog emot oss med öppna armar :-) Kände att vi var i trygga händer! Vi försökte snabbt bli familjära med den Taiwanesiska maten och smaka massa av de lokala läckerheter Camilla o Maja testat sedan tidigare. Vi fick en bra start tyckte jag :) nya smaker. Som veg var utbudet stort men viss osäkerhet fanns när man beställde då kommunikationen hängde på att peka sig fram och svårt att känna igen innehållet. Godast var det att hålla sig till lokal mat o matstånd för trodde jag att det var något västerländskt jag beställt visade det sig snabbt smaka helt annorlunda här. Vi smakade allt som lockade oss, oavsett var det var tillagat men magsjuka klarade vi oss helt ifrån hela resan. Vitlök o ingefära i det mesta vi åt ska nog också hålla oss förkylningsfria närmaste halvåret ! 

Alla som hörde vi skulle resa Asien varnade oss för trafiken. I Taichung kunde vi förstå vitsen med munskydd efter sett hur svarta vi var i ansiktet efter ett par timmar på skotern men väl på väg upp i bergen och längs hela östkusten var läget helt annat. Vi klarade oss iftån massiva folkhoper och tung trafik. Istället hade vi längs större delen av resan en egen vägfil bara för cyklar och mopeder. Det skulle jag gärna se mer av i Sverige längs de större vägsträckningarna!

Naturen upp i bergen och sedan längs hela östkusten var minst sagt bedårande! älskar grönskan, lummigheten, ris- och fruktodlingarna. Var enda ledig plätt mellan husen var odlad. Så grönska i städerna var det ingen brist på - gott om urban odling! Tänk att få plocka sin egen mango till frukost var morgon. Mmmm...! Mindre golfbanor och sterila miljöer i Sverige och mer odlingslotter hoppas jag på. 

Något som var särskilt slående med mötet med Taiwan var de fantastiskt hjälpsamma människorna vi mötte - överallt! Både i stan, på semesterorterna och på landsbygden. Alla tog sig tid att stanna upp och hjälpa till med det de kunde och var uppriktigt bekymrade för oss - för vi hade vissa svårigheter att hålla oss till den mer försiktiga livsstil taiwaneser normalt har. Finns det ett underbart 25 gradigt hav med lockande vågor är jag inte människa att avstå - oavsett hur många varningsskyltar som finns uppsatta. Men med en stor del av befolkningen med bristande simkunnighet har jag också förståelse för det. Att vi svenskar gillar adrennalin rusher är ju en annan sak. ;-)

Med så lite västerlänningar längs vår resrutt kändes det som vi fick möta en stor del av det "äkta" Taiwan vilket jag verkligen uppskattade. Då var det väl värt att folk tittade lite snett på en ibland och att man kände sig som en jätte - 2 huvud högre än de flesta lokala tjejer. Det var härligt att se folklivet från tidig morgon till sent på natten - i parker, affärer och matstånd. Även kl 23:30 en sön kväll var bokaffärerna fyllda med folk. Ungdomarna må vara från våra ögon sett omogna och osjälvständiga men samtidigt glädjande att se gruppar kunna umgås en lördag kväll med musik på stan utan att dricka massa alkohol och att te med gelekulor är mer "hippt" än shots. En mix av det bästa av båda ländändernas kulturer skulle vara önskvärt. 

Som stad blev jag väldigt förtjust i Taipei. Stora ytor, parker, grönska, blandning av modernt och gammalt både för kultur och byggnader. Metro som förde n långt ut mot grönskande teodlingar men även mellan shoppingkomplex med Guci mm och nattmarknader. 

Jag skulle gärna stannat längre i Taiwan. Sett mer av bergen (också utan moln) och stränderna i söder när de inte var fyllda med festivalbesökare. Smakat mer mat och testat mer MA i parkerna. Yoga på något temple vore också lockande. Taroko Gorge var verkligen en höjdpunkt på resan jag rekommenderar varmt till alla besökare! 

 

Jag har tröttnat på att bo i en storstad och har haft lite hemlängtan. Så jag bestämde mig för att inte vara kvar i Taichung förra helgen utan begav mig ner till södra Taiwan (igen), Denna gången skulle jag bara ha roligt så efter resan på 5 timmar hyrde jag en väldigt dålig och för liten cykel för att ta mig ut till surfstranden Jialeshui där jag slog upp mitt tält! 

 

Jag och Juliette har varit på ytterliggare en studieresa med Economical Analysis for Agricultural Policies, ni kan läsa om den förra här: http://broms.blogg.se/2013/march/forelasning-2.html. Denna gången skulle vi besöka en Fishermans Association i Lukang. Lukang är mest känd för sina gamla tempel så vi började med en guidad tur i Longshan temple. Väldigt intressant då jag nu vet mer om all utsmyckning, varför den är där och betydelsen samt mer om alla ceremonier. 

 

 

Vi besökte även en väldigt smal gränd med det bästa namnet! Narrow, hold your breath alley!

 

Efteråt var det dags för Fishermans Association där vi blev hjärtligt välkomnade! Vi fick en guidad tur genom deras museum och fick lära oss mycket om deras fiskemetoder och liknande. De har mycket Aquaculture och odlar framförallt musslor, ostron och ål. Deras största problem var att de inte kunde få tag på några ålbebisar eftersom Kina har överfiskat ål. Trots det så fortsätter de eftersom desto färre ålar det finns desto dyrare blir de kvarvarande och därför väldigt lönsamma. 

 

Det var sen dags för middagen och den gick ungefär till på samma sätt som förra gången men innehöll inte bara väldigt god fisk, skaldjur och öl utan även whiskey. Min kära proffesor tycker att det är väldigt roligt att vi dricker alkohol så han bjöd friskt på både öl och whiskey. Vilket inte innebär att jag tycker mer om whiskey nu än jag gjorde innan snarare tvärtom.

Jag och Maja bestämde oss för att klippa oss idag, en spännande upplevelse, håret blev mer fönat och stylat än vad det blev klippt men nu har jag i alla fall en frisyr och maja ser väldigt söt ut!

 

Men det var inte detta jag skulle prata om utan vad som hände när vi cyklade därifrån.

 

Jag tyckte att det kändes som om det var lite folktomt och inga bilar men tänkte inte riktigt på det tills en polis visslade på oss och sa till oss att stanna på trottoaren. Ok, tänkte vi, de har spärrat av vägen för att någon sorts karneval eller liknande ska komma förbi.

 

 Med kursen Taiwanese culture and religion åkte vi iväg för att medverka i den sista dagen av Matsu pilgrimsfärd. Matsu är den största gudinnan inom den Taiwanesiska kulturen, hon är bland annat beskyddare över sjömännen, hjälper kinnor vid barnafödande, återrättar solcial ordning med mera. Hon refereras till som mormor så man kan vända sig till henne med det mesta. 

 

Hennes födelsedag inträffar ungefär vid denna tiden varje år och firas i Taiwan genom en åttadagars pilgrimsfärd där en staty av Matsu bärs 35 mil. Vi skulle som sagt vara med sista dagen och jag såg framemot den med bävan eftersom jag förväntade mig sjukt mycket folk, trängsel och fyrverkerier. Vår lärare hade förvarnat att vi skulle ha rejäla kläder på oss så att vi inte råkade skadas av fyrverkerierna och jag som är rädd för fyrverkerier redan innan.

Hela klassen kom fram till stället där vi skulle träffa på Matsu och ställde oss i kön för att vänta på dem. Väntan blev lång med mycket fyrverkerier som flög omkring. Då och då kom det en färgglad lastbil med taiwanesisk musik förbi men det första vi riktigt märkte av karnevalen var detta:

 Jag blev lite chokad, inte riktigt vad jag förväntat mig.

 

Efter ytterligare en lång väntan som då och då avbröts av folk i asiatiska kläder eller med kinesiska accesoarer började det bli dags.

En av anledningarna till att jag ville åka till Taiwan var att jag trodde att det skulle vara en annan bild av världspolitiken, naturresurshantering och ekonomi än den jag får i Sverige.

 

Jag kan bara konstatera att så är fallet i mångt och mycket. Det är väldigt spännande och upplysande och väldigt frustrerande. Några av de diskussionsämnen som jag har haft med mina proffesorer och som jag inte tror att jag någonsin skulle kunna ha med några av mina svenska föreläsare är:

 

• Vilket politiskt system är bäst, diktatur eller demokrati? Min proffesor förespråkar diktatur.

• Lösningen på problemet med jorderosion i bergen är att skicka lokal/ursprungsbefolkningen till Peru.Tydligen det sättet på vilken Japan löste sina problem.

• Lösningen på problemet med att grisproduktionen förorenar vattendrag och att bönderna riskerar MRSA är att importera allt kött från USA.- Kan de producera köttet billigare och Taiwan slipper föroreningarna i sitt närområde så är det ju den bästa lösningen.

• Kina är räddningen för Afrika.- De investerar i länder men kräver inget tillbaka, vilket nästan allt annat bilateralt bistånd kräver.  

• Ska barn lära sig simma eller inte.- Taiwan är en ö med hur mycket floder och kanaler som helst men barnen ska inte lära sig simma eftersom vatten (som det i perioder inte finns tillräckligt av) inte ska användas till simbassänger och föräldrar måste hålla bättre koll på sina barn så att de inte råkar trilla i.

Vi har tröttnat på att inte kunna laga någon mat så nu har vi byggt vårt eget lilla kök i våra dorms. Vi köpte en gasbrännare en kastrull och en stekpanna så nu kan vi laga mat ute på balkongen!

 

Första måltiden blev pasta med tomatsås och två olika sallader! Gudagott!

 

Då jag var alldelles för upptagen med att äntligen få laga mat kommer alla bilderna från Juliette's blogg.

 

 

 

Efter att ha kört 100 mil moppe runt Taiwan har vi nu sett det mesta av detta landet. Helt underbart att ha Charlotta  här och få visa upp det mesta av Taiwan! Även Maja och Charlottas vän Anna-Maria var med så det var ett härligt gäng svenska tjejer ute på Taiwans vägar!

 

Idag hade vi en jordbävning igen, det var tydligen en fyra denna gången och den märktes rätt rejält av alla förutom mig och Maja!

 

Vi var ute och cyklade när vi helt plötsligt hör ett konstigt ljud och folk börjar springa ut på gatan. Maja frågar mig vad som händer och jag svarar att det måste ha varit en jordbävning eftersom alla lyktstolparna svajar. Vi cyklar vidare och ringer Juliette eftersom vi vet att hon är väldigt rädd för jordbävningar.

 

En alldelles adrenalinstinn Juliette svarar att hon hade vaknat av att allt rörde sig, att kaklet i duschen hade gått sönder och att det hade bllivit en vattenläcka hos grannen. 

 

Nu är alla lektioner för dagen inställda och alla är uppe i varv och jag kände inte ensjordbävningen!

 

Här kommer lite foton på förödelsen som jag har snott från kompisars facebook:

Det finns ett område som på 40-50 talet var menat som ett område för veteraner. Området förändrades och börjades kännetecknas av förfall. En gammal man som numera kallar sig Rainbow Grandpa började måla på väggar och golv, några konststudenter fick upp ögonen för mr. Huangs målningar och idag är området känt som Rainbow village. Hit vallfärdar folk från Taichung för att kolla på de färgglada och konstnärliga väggmålningarna!

 

En av tjejerna på vårt hostell kom med tipset till oss att inte ta det gamla bergtåget upp för att se soluppgången utan istället se den från en utsiktspunkt som bara Taiwaneser känner till. Sagt och gjort vi ställde klockorna på halv fem och lite i sex var vi framme vid usiktspunkten. Knappt några människor och underbar utsikt över den gryende morgonen! Det blev nog hundra foton på den vackra solen och när tåget hade åkt förbi fyra gånger och varje gång lika fullastad var vi verkligen glada för att vi hade valt denna utsiktdpunkten istället.

. 

När solen hade börjat stiga på himlen tog jag och Juliette oss en tur bland jättestora gamla träd och blommande körsbärsträd!

 

 

 Förra helgen begav jag och Juliette oss till Alishan som är uppe i bergen lite söder om Taichung. Vi bestämde oss för att åka direkt efter vår lektion på fredagen. När vi kom fram med tåget till Chiayi var klockan 14.30 och vi tänkte fortsätta resten av resan med buss. Det visade sig dock att sista bussen upp till Alishan hade gick 14.10. Efter lite lock, pock och hot lyckades jag övertala Juliette att vi skulle hyra en skoter för att ta oss upp till bergen. Det var en jättefn väg och både jag och Juliette var jätteglada för att vi tog skotern. Det blir en helt annan sak att glida fram mitt i landskapet, man ser så mycket och kommer så himla mycket närmare. Jag var bara lite avundsjuk på Juliette som bara kunde sitta bakom mig och njuta, jag var ju faktiskt tvungen att koncentrera mig på körningen.

På vägen stannade vi vid en tegård för att se om vi kunde drick lite te. Familjen vi stannade hos var urgulliga 

 En av mina kursare i kursen Economic Analysis for agricultural Policy skickade ett mail till mig där hon berättade att vi skulle på en exkursion till Yulin local fruit and vegetable market och att vi skulle träffas bakom en byggnad för vidare transport. Mer information fick vi inte så jag skickade mail till mina andra kursföreståndare  och sa att jag kanske blev sen till deras föreläsning/kanske inte hann dit överhuvudtaget. 

 

Vi blev uphämtade av en buss som inte bara innehöll mina kursare utan även fyra högt uppsatta personer från ett Thailändskt universitet. Första stoppet på vår lilla resa var Floriculture Research Center. Deras huvuduppgift är att odla fram nya sorter av orkidéer, de odlar även några andra sorts blommor samt prövar nya odlingstekniker. 

 

 I Taiwan finns det inget som heter att dricksa när man går på restaurang. I början försökte vi men insåg snabbt att det var lönlöst. Men när vi var och åt på en av våra favoritrestauranger så ville Juliette prompt dricksa så hon la 40nt$ under tallriken innan vi gick. Det dröjde över en vecka innan vi gick tillbaka till restaurangen men när vi kom dit och hade satt oss kom servitrisen springande med våra 40nt$ eftersom vi hade glömt dem där förra gången.

Ett ärligare land får man leta efter!