broms.blogg.se

Idag hade vi en jordbävning igen, det var tydligen en fyra denna gången och den märktes rätt rejält av alla förutom mig och Maja!

 

Vi var ute och cyklade när vi helt plötsligt hör ett konstigt ljud och folk börjar springa ut på gatan. Maja frågar mig vad som händer och jag svarar att det måste ha varit en jordbävning eftersom alla lyktstolparna svajar. Vi cyklar vidare och ringer Juliette eftersom vi vet att hon är väldigt rädd för jordbävningar.

 

En alldelles adrenalinstinn Juliette svarar att hon hade vaknat av att allt rörde sig, att kaklet i duschen hade gått sönder och att det hade bllivit en vattenläcka hos grannen. 

 

Nu är alla lektioner för dagen inställda och alla är uppe i varv och jag kände inte ensjordbävningen!

 

Här kommer lite foton på förödelsen som jag har snott från kompisars facebook:

Det finns ett område som på 40-50 talet var menat som ett område för veteraner. Området förändrades och börjades kännetecknas av förfall. En gammal man som numera kallar sig Rainbow Grandpa började måla på väggar och golv, några konststudenter fick upp ögonen för mr. Huangs målningar och idag är området känt som Rainbow village. Hit vallfärdar folk från Taichung för att kolla på de färgglada och konstnärliga väggmålningarna!

 

En av tjejerna på vårt hostell kom med tipset till oss att inte ta det gamla bergtåget upp för att se soluppgången utan istället se den från en utsiktspunkt som bara Taiwaneser känner till. Sagt och gjort vi ställde klockorna på halv fem och lite i sex var vi framme vid usiktspunkten. Knappt några människor och underbar utsikt över den gryende morgonen! Det blev nog hundra foton på den vackra solen och när tåget hade åkt förbi fyra gånger och varje gång lika fullastad var vi verkligen glada för att vi hade valt denna utsiktdpunkten istället.

. 

När solen hade börjat stiga på himlen tog jag och Juliette oss en tur bland jättestora gamla träd och blommande körsbärsträd!

 

 

 Förra helgen begav jag och Juliette oss till Alishan som är uppe i bergen lite söder om Taichung. Vi bestämde oss för att åka direkt efter vår lektion på fredagen. När vi kom fram med tåget till Chiayi var klockan 14.30 och vi tänkte fortsätta resten av resan med buss. Det visade sig dock att sista bussen upp till Alishan hade gick 14.10. Efter lite lock, pock och hot lyckades jag övertala Juliette att vi skulle hyra en skoter för att ta oss upp till bergen. Det var en jättefn väg och både jag och Juliette var jätteglada för att vi tog skotern. Det blir en helt annan sak att glida fram mitt i landskapet, man ser så mycket och kommer så himla mycket närmare. Jag var bara lite avundsjuk på Juliette som bara kunde sitta bakom mig och njuta, jag var ju faktiskt tvungen att koncentrera mig på körningen.

På vägen stannade vi vid en tegård för att se om vi kunde drick lite te. Familjen vi stannade hos var urgulliga 

 En av mina kursare i kursen Economic Analysis for agricultural Policy skickade ett mail till mig där hon berättade att vi skulle på en exkursion till Yulin local fruit and vegetable market och att vi skulle träffas bakom en byggnad för vidare transport. Mer information fick vi inte så jag skickade mail till mina andra kursföreståndare  och sa att jag kanske blev sen till deras föreläsning/kanske inte hann dit överhuvudtaget. 

 

Vi blev uphämtade av en buss som inte bara innehöll mina kursare utan även fyra högt uppsatta personer från ett Thailändskt universitet. Första stoppet på vår lilla resa var Floriculture Research Center. Deras huvuduppgift är att odla fram nya sorter av orkidéer, de odlar även några andra sorts blommor samt prövar nya odlingstekniker. 

 

 I Taiwan finns det inget som heter att dricksa när man går på restaurang. I början försökte vi men insåg snabbt att det var lönlöst. Men när vi var och åt på en av våra favoritrestauranger så ville Juliette prompt dricksa så hon la 40nt$ under tallriken innan vi gick. Det dröjde över en vecka innan vi gick tillbaka till restaurangen men när vi kom dit och hade satt oss kom servitrisen springande med våra 40nt$ eftersom vi hade glömt dem där förra gången.

Ett ärligare land får man leta efter!

 Känsliga tittare varnas

 

Jag och Juliette fick för oss att åka på fiskmarknaden som finns vid Taichungs hamn. För att komma dit tog vi en buss som tog 1,5h. Att betänka då är att detta var inom samma stad och inte ens långt ut i förorterna...

 

På fiskmarknaden var det spännande och hemskt. Jättemånga olika fiskar, skaldjur och andra vattenlevande organismer. Fiskarna var jättefina och exotiska och för mig var det jättejobbigt att se dem på detta viset. Utan att lägga för mycket värdering i det hela ska jag visa er bilder istället!

 

 Som ni ser är inte glöden den bästa för att grilla kyckling, men mina tips togs inte emot så bra, men efter ett tag och en äterupplivning av elden så blev det faktiskt riktigt gott!

 

 Pedagogiken på förläsningarna är väldigt varierande några gånger så är föreläsarna riktigt bra men det är rätt ofta som jag tycker att det är helt upp åt väggarna. Exempelvis föreläsaren i "Conservation of soil and water resources" som ger oss detta materialet att gå igenom under föreläsningen:

 

Kan tilläggas att detta är en klass med ca 30% utbytesstudenter.

 

Vidare förklarar han sedan materialet genom att läsa innantill:

Iris min Buddy ska skriva sin Master uppsats om ekologisk potatisodling i Taiwan. Hennes handledare är min advisor Dr Jiang och båda vill att jag ska vara delaktig i projektet. Så när Iris skulle iväg och besöka ett Farmers Association inte så långt från Taichung så bjöd de med mig! Ytterligare en av Dr Jiangs Masterstudenter följde med, en kille från Kina. 

 

Det var ett väldigt intressant projekt de hade där Farmers Association hade startat en firma och arrenderade mark av markägarna för att odla ris, morötter, potatis och bambu på. Markägarna fick arrende pengarna plus att de fick lön när deras arbetskraft behövdes. Detta verkar vara ett bra sätt att använda jordbruksmarken på då de flesta markägarna inte ens äger ett hektar vilket gör det otroligt svårt att få lönsamhet i brukandet.

 

Det mest intressanta med mötet var hur "intervjun" gick till. Mr Cheng berättade om deras organistaion och vad de gör, Dr Jiang översatte från kinesiska till engelska för mig och ställde en massa frågor. Även jag ställde några frågor  men Iris som ska skriva uppsatsen ställde bara en fråga och killen från Kina lekte mest med sin mobil hela tiden. För mig var det väldigt konstigt att de inte tog chansen att ställa alla sina frågor nu när de hade chansen.

 

Jag vaknade upp alldelles själv på min strand, tog ett morgondopp och begav mig till Kenting National Forest för lite frukost. Finare frukostställe får man leta efter.

 

 Jag åkte vidare genom skogen och såg en örn men kom fram till att det var mycket enklare att fotografera skylten samt några fler söta små kalvar!

 

Förmidddagen gick alldelles för snabbt och det dröjde inte länge förräns det var dags att lämna tillbaka friheten som jag hade fått med skotern och bege sig upp norrut i tid till min kinesiska lektion.

Dagen efter lämnade jag av de andra på busstationen men eftersom jag inte har några lektioner förräns måndag kväll kunde jag stanna en dag extra! 

 

Jag började med att ta skotern för att besöka de ställena som vi inte hade hunnit hitta dagen innan. Jag började med Chuhup Nature fire, små sprickor i marken där gas kommer upp som när man tänder eld på brinner.

Mitt i natten hade även Vladimir lyckats att ta sig till vår lilla strand så hela gänget var samlat. Efter att ha vaknat upp och tagit en skön morgonsimtur i Stilla Havet fick vi skjuts av Andy, som vi träffat kvällen innan, till en stad i närheten där vi släppte av Juliette och Fredrico som var tvungna att åka tillbaka. Vi andra hyrde två skotrar och begav oss ut för att upptäcka den södra delen av Taiwan.

 

I veckan begav vi oss av till sportaffären och köpte tält! Jag köpte ett jättefint tremannatält som jag även kan ha med mig till Mongoliet!

 

Maja, Andreas och Fredrico åkte iväg redan på torsdagen eftersom de inte hade några lektioner på fredagen och jag och Juliette skulle möta upp med dem på fredagen efter att vi hade haft den mest värdelösa lektionen jag någonsin har haft.

En två timmars presentation av mina kursare när det enda jag kunde tänka på var hur meningslöst det var och bara drömma om stranden jag skulle till. Vill jag veta något om någon frågar jag, det ska inte ta upp värdefull lektionstid där jag kunde ha lärt mig intressanta saker.

 

När lektionen var slut begav vi oss till Pingtung som min kursare hade sagt var ett bra ställe för fortsatt transport till Baisha Bay där de andra väntade på oss. Väl framme i Pingtung gick vi till Visitor center för att få hjälp med fortsatt resa. Tjejen i receptionen kunde såklart inte engelska men efter några försök lyckades vi komma fram till vart vi skulle. Hon berättade då att vi skulle ta ett tåg som gick 16.22 till ett ställe som hon skrev med kinesiska tecken. Därifrån skulle vi ta en buss som gick 16.50, eftersom det var så kort om tid mellan tåget och bussen ville jag ha reda på mer information. Exempelvis hur lång tid tåget skulle ta. Hon sa då en timme. En timme, hur skulle vi då kunna hinna med bussen 16.50? Det tog ungefär en kvart innan hon förstod varti mitt problem låg. Hon gav då en annan tid på bussen, när jag frågade efter nummret på bussen sa hon att det inte fanns något utan att hon bara hade ett telefonnummer. Det hela slutade med att vi fick ta taxi från tågstationen för det gick inga bra bussar.

 

Jag blir så trött på att inget kan vara enkelt när vi ska ta oss någonstans. 

 

Kvällen avslutades med jättegod fisk, öl, brasa och nakenbad i vårt alldelles egna camp!

 

 

Det är min namnsdag idag så pappa skickade en hälsning från den här lilla filuren! Tänk vad jag saknar henne.

 

Vår första jordbävning i Taiwan var idag kl,11.36 den var en 5.6 men här kändes den bara som en 2 så det var inget farligt alls. Spännande när naturen gör sig påmind!

 

Jag har fått en Buddy som ska ta hand om mig medan jag är här. Buddysystemet är något som vi har på ULS (Ultuna studentkår) där alla utbytesstudenter som vill får en svensk student som tar lite extra väl hand om dem. Eftersom Iris var utis i Uppsala förra terminen tänkte hon att hon gärna kunde vara min Buddy här!

 

Så i torsdags bjöd hon mig på middag, det var vi två, fem av hennes vänner och jag tog med mig Vladimir. Vi började med att laga mat, mycket mat! 

Vi skulle välja minst 6 credits för denna terminens kurser. Efter att ha kollat runt kom jag och Maja fram till att 7,5cedits nog kan räknas som 30hp termin på masternivå. Det hela slutade på att jag kommer att läsa 13 credits och sen får jag se hur det går. Både här och när jag ska tillgodoräkna mig i poängen i Sverige.

 

Mitt schema kommer att se ut så här:

 

Mån 18-20, Kinesiska

Tis 10-12, Climate Change

Ons 14-17, Economical analysis, 18-20, Kinesiska

Tor 8-10, Ecological Agriculture, 10-12, Taiwanese Culture and Religion

Fre 8-11, Conservation of soil and water resources.

 

Så min helg kommer att börja på fredag kl 11 och fortsätta till måndag kl 18. Vilket betyder att jag kan göra hur många helgutflykter jag vill!

Jag har fått en cykel av min advisor! Så nu kan jag cykla runt hur myket som helst!

 

På söndag morgon begav vi oss till Taipei 101 vilket är den världens nästhögsta byggnad. Så nu har jag i alla fall varit där inne men jag följde inte med upp till toppen. Jag förstår inte tjusningen av att betala en massa pengar, stå i kö i en timme och sen vara höjdrädd när man kommer upp. Då hade jag det betydligt mysigare i bokaffären där jag köpte en guidebok över Mongoliet.

 

Jag hann även sitta på ett kafé med utsikt över tornet innan de andra kom ner!

            

De tog i alla fall bilder med min kamera där uppe så att jag har lite utsiktsbilder!

När de väl var nere på marken bar det av till Pingxi som är den största lanternfestivalen i Taiwan! En liten by med jättemycket folk samt en massa fina lyktor som stämmningsfullt seglar mot skyn.